Sista dansen i Vikmanshyttan?

Sista midsommarfirandet?
Snart är det midsommarfirande vid bruksmuseet i Vikmanshyttan. Kanske är det tyvärr sista året som vi arrangerar det eller något annat överhuvudtaget förutom några dagars öppethållande.

I likhet med så många andra föreningar runt om i Sverige så går vi bokstavligt talat på knäna. Inte vad gäller ekonomi och inte heller på grund av bristande intresse från allmänhetens sida när det gäller att besöka våra större arrangemang.

Problemet är istället att så få människor har tid, möjlighet och intresse av att hjälpa till som frivilliga.

Till och med en livskraftig kör
För endast ett par decennier sedan när jag var nyinflyttad så såg det helt annorlunda ut i föreningslivet. När det var midsommarfirande i Vikmanshyttan så fanns det många frivilliga händer som hjälpte till med allt, kaffeservering, lottförsäljning osv. Vi hade till och med en livskraftig kör i Vikmanshyttan. Tyvärr så ser den ut att på sikt gå samma öde till mötes som museet.

Tynande skara
Nu är de flesta av dessa frivilliga för gamla eller har helt enkelt lämnat jordelivet.
Kvar är en tapper tynande skara, nu endast drygt en handfull stor och med en medelålder på drygt 60 år. Vad händer med alla traditioner på sikt när vi inte orkar längre?

Midsommarfirande på Youtube?
Som sagt… detta är inte unikt för Vikmanshyttan för vad jag har förstått så går många föreningar i graven i dagens Sverige. Morgondagens barn kommer aldrig att få se en majstång resas i Vikmanshyttan, kanske får de i värsta fall följa midsommarfirandet på en storskärm på Skansen eller på Youtube istället.

Jag tittar mig omkring i museet på alla gamla foton.  Det finns en uppsjö av upprättstående, musicerande och sjungande, rent av levande människor på de där korten. Där finns idrottsföreningar, körer, och orkestrar i massor… i lilla Vikmanshyttan!

En tanke slår mig:

– Är svensk kultur enbart intressant och värd att bevara när den ställs mot andra kulturers?

Bengt Fredriksson Bruksmuseet Vikmanshyttan